Snön hade återigen fylls på, och den 28 januari var vägen uppför Galgbacken var hjälpligt plogad, men eftersom Malmö kommun har ett vattentorn på backens krön, måste vägen vara möjlig att färdas på även under vintern. Uppe på toppen var vägen fram till observatoriet också något plogad, medan gårdsplanen var full med snö. Jag pulsade genom snön och fram till ytterdörren, och låste upp. Sedan fick jag ta fram en grov sopborste – det var vad jag hittade – och sopade fram en gång genom snön för mina gästande besökare.

Ängsdalsskolan är en fristående grundskola i Bunkeflostrand, och skulle, såsom många skolor gör nu för tiden, arbeta tematiskt med ämnen rymden under den kommande tiden. Klassen har arbetat ett tag med ämnet, och därmed så kunde föredraget/diskussionen komma att äga rum i ett samspel mellan min som guide och barnen. Och ofta ger sådana här utbyten av fakta mellan mig och barnen att föredraget blir ett levande möte människor emellan.

Efter föredraget/diskussionen åt barn och vuxna lite frukt, innan det var dags att gå ut och titta på teleskopet. Det blev inget avdragande av taket denna gång, eftersom snön låg djup och tung på rälsen bakom huset. Istället fick barnen en titt i teleskopet och medsänt en fråga: Vad är det som ni ser? Svaret är - de själva; detta eftersom teleskopet är ett spegelteleskop, alltså ett teleskop fyllt med speglar.