– Hej! Här kommer vi! Och vi är 39 stycken! Får vi plats? Med de orden hälsade den ena av de två lärare på mig när jag öppnade dörren åt dem. Jag var lite oförberedd på så många, då de flesta grupper är omkring 20 barn och 2-3 vuxna.

– Men visst, sa jag, låt mig bara ställa fram några fler stolar, så ska ni strax få komma in i värmen.

Rosentorpsskolan i Vellinge var på besök den 26 januari. Och barnen de vällde in i en, som det kändes, aldrig sinande ström. Kläder hängdes på galgar och lades i högar i datorrummet. Och ryggsäckar byggde berg i hallen. Men till slut vad alla på plats och visningen kunde börja.

Efter föredraget/diskussionen delades ryggsäckarna ut och barnen började äta sin medhavda matsäck. Själv satte jag mig på en pall hos lärarna och pratade en stund. Och blev bjuden på en pannkaksplätt och en cashewnöt av två flickor i närheten. Inte alls dumt! En av lärarna bodde i Falsterbo och frågade om jag var släkt med Christin Hemborg. På jakande svar, berättade hon då, att hennes eget barn hade haft Christin som lärare. Trevlig med sådana små sammanträffanden!

Efter matpausen var det tid att titta på och i teleskopet. Barnen klädde på sig och kom sedan i omgångar in i Teleskophus 1. Först en titt i teleskopet för att konstatera att det innehöll speglar, och därefter var det dags att rikta in teleskopet på något intressant objekt. Men det var ju förmiddag och himlen var blå och med sol. Tyvärr hittade jag inte solskyddet till teleskopet, så det blev att ta en titt på Oxies egen stjärna. Vad är nu det då? Lova att inte berätta det för någon, så ska jag avslöja vad det är: nämligen vattentornet. I närbild. Men varför ser vattentornet ut att vara byggt av trä? Kom hit och be att få titta på vattentornet, så ska det avslöjas varför det är så. Det är så klart en stor nödlösning att titta på vattentornet, men jag tror ändå det ger barnen något att få ha titta i ett riktigt teleskop.

Peter Hemborg