En stor mängd olika typer av galaxer förekommer och med en noggrann förberedelse, med kartor och positioner i ordning, är det möjligt att under en natt observera flera typiska exempel. Ett projektarbete som diskuterar galaxer skulle därför rikt kunna illustreras med självtagna bilder. Som exempel kan tas den vackra Malströmsgalaxen (M51) i Jakthundarna, som exponerats i några minuter med CCD-kameran.

Spiralgalaxen M51 i Jakthundarna

 Hur hittar man då galaxerna? Ett stort antal galaxer är utmärkta på kartor som Uranometria 2000.0 (Tirion, 1987) och Sky Atlas 2000.0 (Tirion, 1981). Dessutom finns galaxer markerade i sk planetarieprogram. Ett bra program är det fria Stellarium, ett annat är det som styr observatoriets teleskop, The Sky.

Beskrivningar av både galaxer och andra objekt på himlen hittar man främst i Burnham (1978). Här kan detaljerade fakta fås som kan vara av intresse både vid förberedelsen av observationerna och när bilderna tagits. Boken innehåller också rikligt med bilder, som kan användas för att t.ex. se om teleskopet är korrekt riktad även om en galax inte syns. I ett sådant fall är det möjligt att en för kort exponeringstid valts.

Många galaxer är avlägsna och upptar därför en liten vinkel på himlen så att de ryms inom synfältet på kameran. Andra är emellertid betydligt större. Därför är det viktigt att redan i förberedelsen av observationen jämföra CCD-kamerans synfält med galaxernas utsträckning. Vill man observera den stora Andromedagalaxen måste man t.ex. använda flera CCD-exponeringar för att täcka rimligt stora delar av den.